Sida 224

handflatorna i bordet. "Stöld!"

"Tag det trankilt, Andreas. Om inte stöld så
näst bredvid. Han säger, att du stod närmast
släden, då drittlarna rasade --"

"För att rädda fru Gunhild!"

"Just det. Du räddade fru Gunhild och lät
drittlarna ömkligen omkomma. Det glömmer Lilja
aldrig. Men tag det trankilt, min bror, tag det
trankilt. För det finns värre --"

"Trankil som en kogubbe," sade magistern och
korsade armarna över bröstet, "En hederlig karl
fäller de inte med prat. Kom an! Jag ger dem sju
för tu. Vad mera?"

"Jo, Anders, hovmarskalken --"