Sida 225

"Hovmarskalken?" upprepade magistern och lät
plötsligt armarna sjunka. "Nå, pina mig inte.
Hovmarskalken?"

"-- har sovit fördömt illa," fortsatte konrektor
och suckade djupt. "Kära mor hade givit honom
sina bästa bolstrar, men ingenting var till lags. Han
satt uppe till klockan tre och väntade på unge
greven, som hemkom i bedrövligt skick. Ullan grät
och hovmarskalken var nära slaget. Gud give att
han fått ett litet, litet slag. Var hade Henrik varit?
Vet du? Nå, det betyder föga, men att hovmarskalken
inte fått sova, betyder snäsor åt alla håll.
Min beskedliga fru mor har han kallat en intrigant
och mig en pedant."

"Och mig?"

Konrektor tinade med läpparna ett hål i
fönsterisen och valde under tiden ord, som borde vara