Sida 229

"Nej, Valdemar, sådan är jag icke att jag tar
stryk för brödkakan och slickar handen, som slår
mig. Bita igen i det längsta, det är mitt humör.
Och nu skall jag visa tänderna."

Konrektor teg. Uppmuntra gitte han icke, ej
heller nedslå. Om slutet blir gott, tänkte han, så
vill jag fresta på att likna Anders i mandom.

*

Magistern gick till rådmans, mötte rådman i
trappan.

"Vad vill han här?" sporde Norstedt.

"Träffa Lisa-Brita."

"Hon är i kyrkan och hör marknadspredikan.
Men drängarna är hemma både nu och framgent om