Sida 230

det är något han önskar, munsjör."

Magistern väntade på torget. Där ströko
Västerrådapojkarna omkring, gråbleka och vingliga efter
gårdagsruset. Och var de drogo fram hördes strax
efter stadsfiskalens träben krasa i skaren.
Västerrådafar bar ännu sin björnfäll över axeln och ville
byta mot magisterns klocka, fast han ingen klocka
hade. Han gick tätt intill honom och viskade:

"Har Ekmarek talat med bruksherrn?"

Nej, han hade icke talat med någon bruksherre
och hans tankar voro på annat håll. Nu ringde
kyrkklockorna och portarna slogos upp. Magistern
höll vakt vid kyrkbacken.

Där kom prostinnan, Elias och Malin, där kom
rektor och rektorskan knaprande på en pepparnöt.
Där kom mutter Carlén och alla hennes vackra