Sida 231

flickor. Men Lisa-Brita såg han icke till. Där kom
borgmästaren och rådmännen Kulle och Krok.
Borgmästaren stannade framför magistern.

"Det var ledsamt, det här," sade han allvarligt
men icke utan faderlig godhet i rösten, "det var
förbålt ledsamt, käre magistern. Kom upp på mitt
ämbetsrum."

Svarade magistern och drog sig otåligt åt sidan:

"Tackar som bjuder. När jag får tid."

Borgmästaren stirrade på sina rådmän,
rådmännen stirrade på sin borgmästare. Ingen av dem
fann ord att klandra denna fräckhet. Och de gingo
bestörta vidare.

Där kom Lilja med de magra barnen, där kom
fru Gunhild. Hon log mot Ekmarck, som hon log