Sida 232

mot alla, kända och okända, med ett hemlighetsfullt,
stigande och vikande mörker i blicken.

Magistern svarade med ett blekt, förstrött leende.

Lisa-Brita kunde han icke upptäcka.

Där kom gubben Bourmaister lätt stödd mot sin
sonson kornettens arm. Ännu dröjde i mungipan
det glada och försmädliga löje, varmed han hälsat
vördig prostens sista amen.

Där kom Ullan Brenner utan far och bror,
trumpen och illa besvärad av varje blick, som råkade
träffa hennes fula ansikte. Där kom Ullan
Bernhusen, född Siedel, blek och tunn och sur efter en
natt i ensamhet och vaka.

Där kom Jörgen, med de långa krusflorsbanden.