Sida 235

"En ska inte döma efter löst snack och
käringprat. Det lider en mest av själv."

Han kände sig plötsligt ganska trött och ville
inte längre hålla vakt. Nu stängde klockaren porten.
Alltså hade rådman ljugit för att bli honom kvitt.
Ljugit och hotat med sina drängar.

Välan!

Han gick med beslutsamma steg nedåt torget,
han gick på rådhussidan för att först kunna kasta
en blick upp till Lisa-Britas fönster. Det blev en
lång blick. Av gammal vana spejade han efter ett
av de många tecken, som tills nyligt varit mellan
honom och mamsellen överenskomna.

Han såg ingenting.

Men bäst det var kände han en liten hand