Sida 236

stickas in i sin näve. Han spratt till. Ack, det var
bara en liten barnhand, tillhörande Märta Janse.
Den kändes dock så varm och mjuk att han måtte
krama den rätt hårt. Men blicken tog han icke från
fönstret.

"Å, snälla, beskedliga," bad Märta, "kom hjälp
mig att köpa. Far ska gå till Bourmaistern och mor
ska gå till prostinnan med ägg, så jag är rakt
ensam. Kom hjälp mig att köpa --"

"När jag får tid," mumlade magistern, "när jag
får tid --"

Vad han är blek och konstig, tänkte Märta, och
vad är det han stirrar efter?

Hon sade:

"Vet magistern, vad moran i vårt kvarter har