Sida 241

fattig pastorsadjunktska i något kyffe. För Ekersta
får du inte, det är klart. Men ett ord är ett ord,
Anders. Och doppa nu duktigt för du är väl svulten
som vanligt, din stackare --"

Men magistern sköt koppen ifrån sig och var det
första gången han försmådde ett gudslån.

"Jag har kommit för att tala med Lisa-Brita och
inte för att dricka kaffe. Vill rådmanskan föra hit
henne eller skall jag bida ett lägligare tillfälle?"

"Som du vill, Anders," sade rådmanskan och
försvann i sängkammardörren. Strax hördes ett
viskande och tisslande, som förrådde att fler än
rektorskan lyssnat till samtalet. Magistern
trampade oroligt av och an, lyssnade vid dörren men
urskilde endast lösryckta ord och dessemellan
snyftningar. Min gud, suckade magistern, har då hela
gumkollegiet samlats för att krossa vår lycka? Min