Sida 242

Lisa-Brita! Ack finge jag slåss med rådmans
drängar! Det ökar dödsföraktet, som taskspelarn säger.
Och vad behöver jag stackare bättre?

Dörren öppnades. Magistern skyndade fram men
drog sig lika hastigt tillbaka. Genom dörren skredo

fyra svartklädda fruntimmer av ett obeskrivligt
allvarligt utseende. Det var rektors hustru,
borgmästarns hustru och prostens hustru i nämnd
ordning. Den fjärde och sista var för magistern okänd.
Hon hade ett brett, godmodigt ansikte, och en
svällande kropp, som antydde välmåga eller många
barnsängar.

De fyra damerna hälsade magistern, som
skyndsamt och ödmjukt besvarade hälsningen. De satte
sig vid bordet, dock rörde de varken skål eller kopp
utan förblevo i högtidlig tystnad. Från sängkammaren
hördes fortfarande halvkvävda snyftningar.