Sida 245

salig mor var torparhustru. Och ändå blev det ett
lyckligt äktenskap."

Så hon betraktar mig! tänkte magistern. Med
vilken ömhet! Hon måtte vara en god gammal
kvinna. Hur kan hon trivas bland dessa ragator?
Och vem är hon?

Dörren öppnades ånyo och Lisa-Brita inträdde,
följd av rådmanskan. Hon grät icke längre men

höll blicken envist sänkt och uttryckte på allt sätt
sin förlägenhet. Magistern gick hastigt emot henne
och fattade hennes händer, som hon varken gav
eller vägrade.

"Varför gråter Lisa-Brita? Är det rådmanskan,
som kältar på dig? Stackare du, som lider så
mycket för min skull. Och vad kan jag göra? Far
dins drängar bjuder jag gärna spetsen. Men med