Sida 247

Hon svarade icke och magistern svängde om
på klacken, grep sin hatt. Men Lisa-Brita tog

honom hastigt under armen och drog honom in
i fönstersmygen. Hon talade lågmält men hårt
och häftigt.

"Du har narrat mig, Anders, det är därför jag
gråter. Du har ljugit för mig. Att jag fick
skämmas, det stod jag väl ut med, men inte att du
narras."

Magistern böjde sig ned för att se in i hennes
ögon men blicken sjönk endast djupare.

"På vad sätt har jag ljugit? Vari har jag
narrat dig? Hur har jag falskligen förskönat mig i
min flickas ögon? Har jag inte sagt att jag är
fattig, att jag är en slarver --"