Sida 248

"Och pastoratet?"

Magistern ryckte till. Den rösten hade han hört
förr fast icke från Lisa-Britas mun. Det var
rådmanskans röst.

Han måtte le. Och han slog sig för pannan.

"Pastoratet, ja. Men lögn var det inte, jag hade
ju nådigt löfte --"

Rösten sade:

"Med villkor. Och det förteg du."

Nej, jag gitter icke, tänkte magistern, jag gitter
icke tvista med Lisa-Brita. Allt annat men icke

detta. Det är rådmanskans ande som flugit in i
henne. Och jag gitter inte höra den rösten från de