Sida 250

brinnande av längtan. Och en liten hård obeveklig
mun, som bitit sig fast i ett nej. Sådan är du då
skapad, lilla barn. Ögonen vackra och milda,
brinnande och dåraktiga, munnen så fast, så klok, så
obeveklig --

Han trädde ut ur fönstersmygen.


"Ödmjukast om förlåtelse," sade han och gjorde
en liten sväng med hatten. "Varför skulle jag längre
uppehålla fru rådmanskan och denna församling?
Komedien är slut. Herr greven som konnässör skulle
säkerligen applåderat. Det är dock ett uppbyggligt
skådespel att se en plikttrogen moder, som tvingar
dottern att hålla sitt ord även då det är givet åt en
fattiglapp och då en grevekrona vinkar på annat
håll. Förträffligt spelat, fru rådmanska, och effekten
har blivit den önskade. Mitt ömma hjärta är krossat.
Jag kan icke se Lisa-Britas tårar. Jag ger henne