Sida 251

åter hennes ord. Ingen skall säga om rådmanskan
Norstedt att hon fördrivit en fattig måg för att vinna
en rik. Ack nej, den skalken har på skalkars sätt
förlupit sin lycka och försuttit sin rätt. Fru
rådmanska, min komplimang, mina damer --"

"Sista ordet fick han," sade Albertina Wagnelius.
"Men det må vara honom unnat denna gången."


Magistern gick hastigt och dock med värdighet
utför trappan. Varken rådman eller drängar syntes
till. Men när han skulle öppna porten hörde han
bakom sig trippande steg och fraset från stärkta
kjolar. Då förlorade han ett ögonblick besinningen.

"Lisa-Brita!" skrek han. "Lisa-Brita!"

Han sträckte ut armarna.