Sida 253

hovmarskalkens. Ack, magistern, jag vet vad det
vill säga när kära band slitas. Min första man dog
efter tio års lyckligt äktenskap och min andra efter
endast ett. Nu står jag åter ensam i världen med
mina små --"

"Jag beklagar av hjärtat," mumlade magistern
och sökte varligen lösgöra sin arm. Men den

olyckliga änkan höll honom i en stadig klämma, höjde
sig på tå och nöp honom lätt i örat.

"Vilken slarver han är, magister Ekmarck. Han
frågar inte ens efter mitt namn. Är det artigt?"

"Kanske inte," mumlade Ekmarck och stirrade
tungsint i drivan. "Med vem har jag då den äran --"

Då rodnade hennes behag eller den del därav
som var synligt och hon log, på en gång blyg och