Sida 262

Kras, kras, krasade stadsfiskalens träben i
skaren. Han hade upptäckt en oroande folksamling
utanför kommerserådets hus och skyndade nu till
med lyftad käpp.

"Lille stadsfiskaln," ropade Jörgen, som stod
mitt i klungan. "Låt käppen vila. Det var några
lymlar, som gjorde hyss bakom min rygg. Men jag
är så hjärtans glad och godmodig i dag. Jag ger
dem mina fattiga styvrar. Väl mött, kamrater, väl
mött. Töm ett glas för gubbens lycka. Lille
stadsfiskaln, möter han hovmarskalken så minn honom
om stämman hos Bourmaister. Hälsa från Jörgen
Siedel och bed att han inte mankerar. En sån liten
rapper karl han är, stadsfiskaln! Vakar jämt över
allmänna ordningen. Ja, nu går jag in till min gamle
vän Bernt Bourmaister, så mig ska han slippa för
en stund --"