Sida 263

Han grep efter Bernhusen, som dock i
villervallan funnit tillfälle att draga sig undan. Då
fattade han en gammal bergsman, en illa känd karl,
tjuvskytt och drinkare, under armen och steg upp
på gångbanan. Men plötsligt stannade han, lyfte
huvudet och stirrade som en blind med rinnande
döda ögon mot solen.

"Hallt," mumlade han, "hallt! Här kommer
storfolk."

Med fasta, lugna steg, med huvudena något
sänkta och med armarnas svängningar sävligt

markerande takten kommo de bergsmän, som samlats på
Gamla gatan. Främst gick härdasdomaren Jan Erse
i Ryglinge.

"Häradsdomare," sade Jörgen och hans röst fick
klang av hammarslag mot kallt järn eller av