Sida 265

"Jag tror att kommerserådet står och grinar åt
oss, brukspatron. Inte ska vi krusa om företrädet.
Vi går väl efter heder och värdighet och fyrktal och
då kommer jag långt efter Klockebergaherrn."

"Nej, granne," svarade Jörgen, "nej, redlige vän.
Vi går efter hedern allena. Det gör vi."

Han lyfte käppen och pekade på dörren.

"Efter heder och samvete, granne."

Ett djupt veck sköt upp från Jan Erses
sammanväxta ögonbryn, delande den höga pannan i två
vita, lysande bågar. Högra handen öppnades och
knöts. Men rösten var lugn och sävlig nu som
tillförne.

"Det får väl bli som brukspatron vill då," sade
han och steg uppför trappan.