Sida 273

Norstedts trappa. Han tog av sig hatten och blev
stående med blottat huvud.

"Trösta dig, unge," sade han till Märta, "Gråt
inte, så varder dig dina synder förlåtna."

Tvärs över torget kom herr greven och
hovmarskalken. Pälsar, tröjor och tidningar hade han
lämnat i kvarteret och i stället ifört sig en splitterny
promenadkappa, vars vida skört och kragar
behagligt vajade kring den feta men sirliga gestalten. I
handen höll han en bukett, vars blommor plockats i
rådmanskan Kroks fönster. De voro dock redan
något frostbitna. Herr greven själv huttrade av
köld, likväl färgades ansiktet av en livlig,
ungdomlig rodnad och de skälvande läpparna formade
försöksvis ett angenämt leende. Som hans blick
oavvänt riktades upp mot rådmans fönster blev han
först i sista stund varse magistern. Han studsade
och drog ögonbrynen ända upp till hårfästet.