Sida 275

"Att ovillkorligen infinna sig på stämman hos
kommerserådet. Den öppnades klockan tolv och
hon slog nyss halv tu --"

Greven jämkade oroligt på sina många kragar.

"Nåväl, då är det ju för sent. Jag har så mycket
i mitt huvud. För attan, jag hade glömt, hör
magistern --"

Ekmarck bugade.

"Att glömma ett löfte är förlåtligt," sade han
allvarligt. "Men att påminna om ett löfte är infamt
ogrannlaga -- inte sant?"

"Jo, alldeles förbannat infamt," skrek greven,
som kände sitt goda humör försvinna. "Har jag
givit honom något löfte så kan han göra mig den
tjänsten att glömma det. Diantre! Jag får snuva.