Sida 281

Jörgen vände emot honom sina stora, fuktiga,
uppsvällda ögon. Lilla kommerserådet betraktade
dessa ögon med en viss förskräckelse eller
vedervilja. Iris tycktes slocknad, död, överdragen med
en hinna. Men vitorna glänste pärlemormatt, som
fiskbukar i grumligt vatten.

Jörgen sade:

"Det förefaller dig så, Bernt; mig förefaller det
annorlunda. Skillnaden beror därpå, att han var
min son och icke din."

Och han vände sig åter till bergsmännen.

"Käre vänner och grannar, I minns väl ännu,
vilken fart gruvdriften vid Tanningen tog för tjugu
år sedan? Jag hade då förvärvat Jan Erses lotter
och hela fältet var under min hand. Minns I? Jag