Sida 282

hade fler arbetare i min tjänst än vad som nu finns
i hela distriktet. Och det var min sed att giva
rikligt av mitt bröd åt den, som gav rikligt av sin svett
och möda. Det fanns icke nöd på min ort. Och
ännu hade ingen dristat kalla mig rovbrytare än
mindre tjuv. -- Jo, en. Jan Erse i Ryglinge."

"Kusin, kusin!" ropade kommerserådet, som
dansade likt en sprattelgubbe på stolen. "Jag kallar
kusin till ordning."

"Ja, kalla mig till ordning och besinning,"
svarade Jörgen. "Det tör komma att behövas, men
vänta till dess.

Jan Erse kallade mig tjuv och rovbrytare. De
orden gingo så snällt genom bygderna. Jag hörde
dem till sist av barnungar, som skräpade på vägen,
där jag for fram.