Sida 286

människor som hatade hans namn och hans far. Jag
tvang honom. Nej, inte bort, min gosse, det är bara
att hålla ut.

Och han skulle lära de nya metoderna och skaffa
sig de nya verktygen. Han var ju inte någon
ödslande dåre, åt honom kunde de anförtros. Ack, han
var en mycket allvarlig yngling. Kära bergsmän,
kan I ännu minnas hans ögon? Nå, toker, toker,
vem minns dem mer än jag.

Jag skickade honom i lära. Till Falun, till
Sachsen, till Österrike. Överallt fick han de bästa
vitsord. Jag har dem hemma i ett skrin. Kom hem
till mig, bergsmän. Jag skall visa er dem. Magister
Ekmarck har översatt de tyska. Vilka lovord!
Vilka lovord! Jörgen Siedel, står det, har visat

-- Nåja, nåja, käre Bernt, det tör inte höra till
ämnet --