Sida 288

Han drog fram sin näsduk och fläktade framför
ansiktet som om han besvärats av någon envis
insekt. Han torkade svetten från den röda, svällande
halsen.

"Jo. Och han hade lärt en myckenhet. Jag
skickade i smyg bergmästaren att efterhöra hans

kunskaper. Den gossen får du glädje av, Jörgen,
han kan sina saker bättre än jag. Tänk, bergsmän,
vilken glädje för gubben! Jag var trött och kunde
nu vila. Men först måste jag skaffa pengar åt
sonen. Åja, det gick ju, det gick ju. Jag gav honom
vad jag kunde.

Han gjorde upp en ny plan för brytning, han
gjorde upp den i minsta detalj på papperet. Vad
han var rädd om de papperna! Ingen fick se dem.
Jag försökte en gång komma över dem. Då blev
han ond. Käre far, sade han, om en enda detalj