Sida 289

kommer bort för mig ramlar alltsammans. Jag
måste vaka över mina papper som en skatt. Och
du måste ha förtroende till mig. Det är jag som
skall rädda Klockeberga.

Två år kunde jag giva honom, två års frist för
att den nya brytningen skulle komma i gång. Men
han skyndade på med förarbetena. Stackars gosse,
stackars gosse, han gav sig ingen rast. Och hur
försiktigt han gick fram! I mitt tycke. Med
försöksorter och beräkningar som jag inte ens förstod.
Gud i himlen tänkte jag, att det finns så mycken
beräkning kvar i din släkt, Siedel. Som skylls för
dårskap. He, he, he, he -- Ja, nu skrattar jag,

vänner, men då tackade jag Gud på mina bara knän.
Gjorde jag.

Nå. Efter ett år var han så långt kommen att vi
kunde inbjuda våra vänner och gynnare. Och de