Sida 296

"Vilken beskyllning! För guds skull --"

Jan Erse grep handen som vilade på hans
skuldra och stötte den ifrån sig med en kraft, som
kom gubben att vackla.

Jörgen sade:

"Varför så häftig, granne? Är du oskyldig, så
kan du väl le åt frågan. Är du skyldig -- ja, vad
har du att frukta av en fattig gubbe?"

Han betraktade honom från hjässan till hälen
med en lång, lugn, mätande blick.

"Nå," sade han med ett plötsligt leende. "Hur
menar I, bergsmän? Är han skyldig?"

"Nej, nej, nej," mumlade bergsmännen skamsna
och ovissa om de borde besvara frågan. Länsman