Sida 297

i Stenshult, Jan Erses vän, sade:

"Det kan vara att Jan mot sin vilje och sig
ovetandes vållat ingenjörens olycka --"

"Väl, väl," sade Jörgen. "Jag har blivit
överröstad i denna frågan som i den andra. Du har
vållat hans död, Jan, och jag har vållat er alla
onödigt besvär och tidsutdräkt. Låt oss avsluta
stämman, käre Bourmaister. Även jag begynner
känna tröttheten --"

Kommerserådet, som efter stämman plötsligt
erinrat sig vänskap och släktskap, höll Jörgen kvar
över middagen. Den dukades på det präktigaste
och gubben åt och drack med förträfflig aptit. Han
tycktes också rörd av kommerserådets vänskap och
torkade titt och tätt sina rinnande ögon. Det var
ovant nu till dags att röna så mycken välvilja.