Sida 301

Framför gipsmakarens disk stod Anders
Ekmarck och Märta Janse. Magistern var henne
behjälplig att erhålla största valuta för skillingarna.
Dessemellan smög han en förstulen blick upp till
Norstedtens fönsterrad.

I salsfönstret, där magistern visat scholares sin
hemliga lycka och mottagit deras vivatrop, stod nu
mamsell Lisa-Brita i bredd med herr greven och
hovmarskalken.

"Det är gott när en har sitt överstökat," sade
Märta. "Nu har jag kattorna och slipper höra
ungarna kälta. Skall magistern följa mig hem till
kvarteret?"

Magistern dröjde med svaret. Han stod och
smålog för sig själv. Varför sväljer han så? undrade
Märta. Är han sjuk?