Sida 164

Och hon går bekymrad fram till estraden,
där yngste kollega troget strävar med kulisserna,
skiljer hans rockskört och nyper honom
prövande i läggen. Lisa-Brita småler och tänker
på Andreas, som är fyllig i kläderna. Men Elias
slokar hastigt in i kulissen för att dölja det arma
skelettet.

Då säger borgmästarinnan med hög röst:

"Röös, tag dig till vara. Det sitter en katt i din
stol. Du får hår på uniformen."

Och rektorskan skakar sina röda nackaband.

"Josephine Norstedt!" ropar hon tvärs över
vinden. "Ser jag inte fel, så sitter kattan i borgmästarns
stol. Hav bort kräket."

Svarar fru Norstedt oförtövat: