Sida 166

de goda människorna tyckas redan agera. Gå på
tå, lilla Ullan. Tyst, tyst. Och håll ett öga på
Henrik! Och du, min gosse, hälsar hövligt åt alla håll,
när man observerat oss. Pass på! Där står en
gumma i hörnet och niger för dig. Gör din
reverens."

Henrik bugar för Skur-Kajsa, som niger bland
borstar och ämbar. Den grevliga familjen skrider
sakta framåt.

Samtidigt vaggar rektorskan försiktigt bort mot
fåtöljen, där kattan spinner vitaste lin av sin oskuld.
Det allmänna intresset fästes ovillkorligt vid
fåtöljen. Herrarna maka sig oroligt undan.
Scholares, förstuckna bland bjälkarna, titta nu fram.
Klockaren kretsar som en osalig kring den sovande
kattan, ur stånd att styra sina steg från faran.

"Akta sig, klockare," bjuder rektorskan. Och