Sida 169

om jag hade dödingarna efter mig i hack och
häl --

Tornuret slog tre kvart och han började springa,
hållande sig utmed husväggen för att undvika den
värsta gatsmutsen. I hörnet av Söder gränd stannade
han framför ett svagt upplyst fönster, vars lucka
var för dålig att tåla skruvarna. Tiden var knapp,

men magistern måste likväl dröja en stund för att
betrakta de båda gubbarna i stugan, Jörgen Siedel
och Västerrådafar.

De sutto mitt emot varandra på var sin sida om
det smala fönsterbordet, med armbågarna stödda
mot bordskanten, huvudena framåtböjda som
till förtroligt samtal. En oljelampa av lera brann
med matt, rykande, rödgul låga. Vad som förvånade
magistern var, att gubbarna trots den förtroliga
ställningen icke tycktes yttra ett ord. Jörgen höll