Sida 170

munnen halvöppen, som om han andats tungt och
med besvär. Västerrådafars tandlösa gap sög in
läpparna till envis, surmulen tystnad.

"Såna fulingar," mumlade magistern och
fortsatte med flygande fart sin väg.

*

"Nobis salve comes nobilissimus, vir praeclarissimus."

Rektor Wagnelius har fått upp sitt koncept ur
bakfickans djup och gränslar brillorna över näsan.
Han pauserar skickligt och betraktar hovmarskalken
med bistra blickar. Herr greven står med armarna

utsträckta som en fågelskrämma. Ullan torkar hans
panna, där kattan gjort några skråmor. Henrik drar
av honom pälsen. Under pälsen stöter han på ett
lager av papper, fastsurrat med segelgarn, därunder