Sida 173

greven och hovmarskalken föreställa actores
principales, först mig själv, skolans rektor, som I väl
kännen. Därnäst min kunnige och oförvitlige
konrektor, som dock sitter bak skärmen för illamåendes
skull, vidare min yngste kollega, Elias Roth, herr
prostens son, om vilken I redan veten att han trots
sin ungdom och vacklande hälsa besitter ett ovanligt
snille, som sätter honom i stånd att utföra tvenne
mindre roller, desslikes sufflera hela pjäsen ur
minnet --"

"Ja, herre gud," suckar prostinnan och torkar
sina ögon, "om han bara ville bli lite fetare --"

Rektor ger henne en förtörnad blick.

"Därnäst övergående till spinnsidan nämner jag
tvenne ungmör --"