Sida 176

rådmanskan Norstedt. "Som han bölar!"

Albertina Wagnelius gömmer det ordet. Men
mutter säger:

"Maten ska en också ha och det är hovmarskalken
som bjuder. För resten tör min enbärsdricka
smaka när han slutat predika."

Klockaren kredensar och spiller, spiller och
kredensar. Greven trugar rektor ned från estraden och
tar honom i famn för att över hans skuldra ogenerat
stirra på mamsell Lisa-Brita. Arvid Siedel fjäsar
för fröken Ullan som är hans sista förhoppning.
Ullan rodnar och finner honom bra behaglig. Men
när mutters vackra flickor nalkas blir han plötsligt
helt tankspridd och glömmer sin utkorade.

Roger Bernhusen kurtiserar mamsellerna efter
bästa förmåga och till grevens förundran och harm.