Sida 180

inte tala så högt för gummorna sitta och lyss. Det
är ändå en, som har lur i örat."

"Nå, det är rektorskan," säger greven, "en elak
gammal dam. Très méchante. Mais par exemple!

Ullan, regarde moi ces jeunes hommes la. Varför
tror Ullan att de ha ställt sig vid estraden?
Uteslutande för att förbrylla den charmanta mamsellen.
Jag känner till det där. Jag har varit en stor
spjuver i min dar. Bah, cest indigne ça."

Magistern har nu knuffat sig fram till den
grevliga logen. Han tyckes något blek och förstörd.
Han böjer sig ned till unge greven.

"Henrik, för gammal vänskaps skull, låna mig
de knapparna, du har i skjortan. Jag har inga. Du
förstår, det hindrar mig att agera med livlighet för
då fläks skjortan upp. Och fracken är något trång