Sida 181

och svår att knäppa."

Henrik svarar:

"Sötaste Anders, om jag vågade! Men det är
faster Rosalies knappar. Och Ullan har ögon som
en katt, hon skulle skvallra. Och pappa är så
fördömt trakassant, jag måste menagera honom på
det försiktigaste. Söta Anders, är det rent
nödvändigt?"

Magistern betraktar honom med ömkan och
förakt. Din ynkrygg! tänker han, skall jag stå här
och tigga av dig?

Han gör plötsligt helt om på klacken, knuffar
Bernhusen och Siedel åt sidan och hoppar upp på scenen.

Rektor knackar tredje resan.