Sida 189

innan dess, Anders lille."

Repetitionen fortgår en stund ostörd. Fatima
ger prov på ett förträffligt minne och rabblar sina
och hälften av Zayrs repliker. Ty Lisa-Brita är
ohjälpligen bragt ur koncepterna, den ständiga oron
för Anders skjorta och rektorskans inkast gör
henne konfys.

Som Nerestan visar konrektor ett ledigt och
oförfärat spel. Hans livliga ingång och utgång är en
fara för kulisserna. Och understundom nalkas han
sultanen med opassande förtrolighet, griper honom
i knapphålet och försätter honom i en sakta vajande
rörelse --

"Nå, konrektor är på kneken," förklarar
rektorskan för publikum, "det ser man och det ger sig väl.

Men vad håken är det med Anders? Jag tror han