Sida 191

nästan stönande.

Ack, tänker han, som Lusignan i pjäsen och
patronus i Ekersta kunde jag trycka en kyss på
hennes panna. Jag är också i den ålder och
ställning att jag kan unna mig något. Min salig hustru
är gud ske pris död, mina barn vuxna. Ullan gifter
sig med den slygeln Arvid, Henrik skickar jag till
Uppsala. Herregud så konrektor snörvlar. Skulle
jag hellre taga Nerestans parti? Han är hennes

bror. Varför skulle jag göra mig äldre än min
ålder? Lusignan är en gubbe --

Men plötsligt springer han upp och ropar:

"Herr rektor, för guds skull -- jag ber -- tag om
den repliken -- men mera naturligt -- plus douce --
betänk! en ung, skön livlig flicka --"