Sida 192

En allmän tystnad uppstår och man avvaktar
med oro rektors svar. Han sneglar lömskt under
turbanen men bemästrar sin rättmätiga harm och
rosslar fram repliken:

"Vårt tålamod, min vän, här ännu prövas skall."

"Jo, lita på det," säger hans hustru.

Orosman förföljer sin Zayr bakom kulisserna, i
klädkammaren får han henne äntligen fast och
släpper inte taget.

"Jag drömde så kärligt om dig i natt," säger
han. "Som alla nätter. Varför är du så vresig mot
mig?"

"Ack," suckar hon, "jag har ju ingen heder av
dig, Anders. Jag trodde så visst att du skulle bli
den förnämste på spektaklet. Men nu ser jag att