Sida 193

Elias får det mesta berömmet och du ingenting. Och
inte jag heller."

"Är det berömmet, du går efter?" frågar
magistern och ler vemodigt. Hon svarar med en hastig
kyss och försvinner in på scenen.

Magistern följer.

Han är blek och något urholkad under ögonen.
Men luggen har fallit ned i pannan och blickarna
spela. Det oroliga lynnet har vaknat. Varför går
jag här så sedesam som ett vitt får? undrar han.
Nej, aldrig blir jag får för borgerskapets fålla. Jag
ger attan i knapparna. Låt skjortan fladdra så se
de, var de ha mitt ärliga bröst. Stöt till. Där
vandrar rektor som hade han rostiga gångjärn i
knän och armbågar. Där jamar Malin. Där snörvlar
Kroken. Där skälver Elias så att en hör knotorna
skallra. Och Lisa-Brita? Detta träbelätet -- är det