Sida 200

Men i Västerrådakvarteret fortskrida
underhandlingarna långsamt och med många tysta, dova
mellanstunder.

Dock utan avbrott, ty de båda männen äro i
själ och hjärta ense och det är blott orden, som
sökas.

Tattaren säger:

"Vad får jag då, bruksherrn? Vad ger han mig?"

"För björnfällen?" frågar Jörgen. "Vi bli nog
ense om priset, min gode man. Men det vet han att
jag betalar ingenting i förskott."

Tattaren tar upp i en annan ända och säger:

"Kommerserådet får bruksherrn sköta själv, den