Sida 201

angår mig inte. Men vad får jag för Jan Erse i
Ryglinge?"

Nu är det nämnt. Musklerna i Jörgens feta
ansikte skälva och knyta sig till hårda knutar, som
dock genast utslätas.

Han skrattar bullrande. I den tysta, trånga,
halvmörka kammaren är Jörgen Siedels skratt
alltför klangfullt, ljust och godmodigt. Tattaren gör
en motvillig åtbörd.

Siedel säger:

"Vad håken, har han sådana fällar på lager?
Nej, kom inte till mig med struntprat och sattyg,
min gode man. Fällen köper jag. Men ingenting i
förskott --"

Västerrådafar betraktade honom med ett visst