Sida 206

händelser fått giftblåsan fylld, måste stinga för att ej
själv crepera.

Mitt i den ömmaste scen ropar hon:

"Nu går det för långt, Josephine! Den hasen
har inte vett att knäppa nattkappan över bröstet.
Och där ska Lisa-Brita stå och gnida sig. Nej,
böveln, hon är ändå mitt gudbarn --"

Lisa-Brita försvinner i kulissen. De häftigaste
snyftningar förråda hennes skam. Magistern står
som den pilskjutna S. Sebastian, lutad mot ett träd,
stirrande upp i taket med tårfyllda ögon.

Greven stiger fram till rampen och säger:

"Söta frun därnere, som kastade kattan i
ansiktet på mig. Det vill jag förlåta om frun bara
håller sig tyst."