Sida 207

"Söta greven däruppe," svarar Albertina.
"Kattan var en olyckshändelse. Men att en slarver som
Ekmarck ska bli präst i Ekersta och måg hos
Norstedt, det strider mot Guds bud."

Från vinden hörs nu ett tisslande och fnissande,
som bådar nya olyckor. Magistern vänder sig
hastigt mot greven och säger:

"Det blir visst bäst att någon annan utför
Orosmans parti."

I detsamma upptäcker han mor Kajsa, vars
mödosamma klättrande uppför estraden vållat
skrattet. Och nu känner magistern tydligt att alla de
döda hängt sig fast i sina kläder och oemotståndligt
draga honom nedåt.

"Vad vill mor?"