Sida 209

hela stan ska sjunga om mig, det bär jag inte."

"Herr greve och hovmarskalk, gör oss den äran,"
persvaderar rektor. "Tag Orosmans parti."

Greven slår med händerna, han vill inte höra,
han håller för öronen. Men det är ingen som fäster
sig vid apspelet. Borgmästare och råd förena sina
böner med latinskolans, prost och kaplan desslikes.
Rådmanskorna bedja med knäppta händer.

Men Albertina Wagnelius går raka vägen in i
klädkammaren, tar Lisa-Brita om livet och för henne
fram till greven.

"Ack, min alltför söta flicka," ropar Hans
Brenner och glömmer allt annat för att betrakta denna
av sorgen daggbestänkta fägring. Och med samma
eller större bravur än den gången i fastan anno 16
utför herr greven och hovmarskalken älskarens roll