Sida 211

"Flickor? Flickor?" upprepade magistern slött.
Hans tankar voro på annat håll, de flesta väl redan
släckta i kruset.

"Just flickor, magistern. Här är en ung novis,
som skulle vilja lära något."

Magistern såg från den ene till den andre utan
att rätt förstå. Han såg på greve Henrik, som tycktes
försagd. Han tänkte:

Den var det, som inte ville låna mig sina knappar.


Och ur rusets milda dunkel vällde åter en pinsam olust.

Emellertid fattade han sig och sade:

"Nog finns här flickor. Om icke annat har vi
taskspelarns jäntor. De bo i samma gård som jag."