Sida 212

Det var bekvämt, menade Arvid. Magistern
kunde visa dem vägen, som var svår att finna i
mörkret.

Magistern sade:

"Det kan jag."

Och då Henrik tvekade, tillade han:

"Är pilten rädder?"

Detta var från magisterns sida en neslig
handling, helst han lovat fröken Rosalie att hålla ett öga
på gossen. Men Ekmarck tänkte nu litet på sådant
och gick blint i fördärvet.

*