Sida 213

Jörgen Siedel återvände från Västerrådarns
kvarter. Han hade ingen lykta. Gränderna på
Söder voro väl få men trånga och krokiga. Han
gick vill. Det betydde icke mycket i och för sig
men han var rädd att någon skulle få se honom

vanka omkring i dessa illa beryktade kvarter. Liten
anledning var till fyllest för att hög och låg skulle
häckla Klockebergarn. Kanske skulle det heta
att han supit sig full eller att han, gamle, sökte
jungfrur i husenom. Eller kanske någonting ännu
värre.

Han ville gå lite raskare men hjärtat begynte
genast krångla. Spännhalsduken drogs åt kring
strupen.

Ett stojande sällskap drog förbi. Dem ville han
följa men urskilde snart sonens röst och Bernhusens
och steg därför skyndsamt in i en port. Här väntade