Sida 214

han en halv timme eller en hel.

Äntligen syntes en lykta glida genom mörkret.
Han steg fram.

"Min gode man, bliv inte förskräckt. Jag är
Jörgen Siedel och jag kan inte finna mig till rätta.
Följ mig till torget så hittar jag sedan själv.
Men räck mig mans armen, för jag är förbålt
trött."

De gingo långsamt gatan framåt, tysta och
beskedliga. Vid torget stannade Jörgen, klappade sin
ledsagare på kinden och sade:

"Tack vackert, kamrat. Hur är namnet?"

Ledsagaren lyfte då sin lykta till ansiktet och
igenkände Jörgen häradsdomaren Jan Erse i
Ryglinge. De skildes utan ord.